onsdag 9 december 2009

Reflektion v. 49

Det är mycket intressant att se tillbaka på en veckas undervisning åt gången och aktivt undersöka vad man egentligen funderat mest över. Samtidigt växer en idé till min essä fram, vilket är en jävla tur det eftersom den ska skrivas mycket snart.
Statussymboler. Vår föreläsare Marie Bondesson visade ett projekt hon hade gjort tillsammans med ett gäng gymnasieelever som berörde detta ämne väldigt mycket. "Vem är du i dina drömmar?" var utgångspunkten och rubriken, och jag vet inte vad som förvånar mig mest; hur stor plats det materiella faktiskt tar i de ungas drömmar, eller mig själv då man faktiskt kan förstå hur de har tänkt utan alltför stor ansträngning.
När vi dagen därpå skulle lägga upp lektionsplaneringar baserade på samtidskonst kom ämnet statussymboler upp igen. En grupp hade med inspiration av tavlor med barock-känsla utvecklat en idé om hur man kan belysa och diskutera materiella värderingar med eleverna genom bilden, och samtidigt knyta an till t.ex miljöfrågor genom integrering med andra ämnen. Mycket bra upplägg tyckte jag, väldigt spännande när man utifrån en utställning om samtidskonst kan utveckla en undervisningsidé som direkt får en hel klass att tänka sig ut till sina respektive arbetsplatser och vfu-skolor och själva fundera på på hur man lägger upp och vidareutvecklar lektionen.
Eleverna på min vfu-skola skulle definitivt ha nytta av att konfronteras med sina materiella vanor och synsätt på statussymboler. Eller snarare är det väl kanske deras föräldrar som kunde behöva det. Jag vet inte, men jag förundrades mycket över vem det är som stylar dessa trettonåringar som ser ut som tjugofemåringar direkt influgna från Anna Ankas hemkvarter, med perfekt manikyr, tuperade blonderade långa hår, högklackade stövlar och perfekt matchade outfits under Henri Lloyd jackorna. Inget ont om att intressera sig för klädstil och sitt utseende, det gör jag själv och många andra med mig, men om man alla sjundeklassare är exakta kopior på varandra och tävlar om vem som har flest eller dyrast Ed Hardy plagg är det kanske inte den mest sunda inställningen till konsumtion av materiella ting man kan tänka sig.



Jag tror att jag skall fortsätta fundera över detta i min essä faktiskt. För egentligen borde ju inte utseende ha något med identitet att göra. Eller borde det? Eller har det? Är identitet status? Detta kan bli jobbigt.