Reflektion v 41 och 42

Spikar, hyllor, färg, golv, skräp och skruvar. Jag ser det då jag blundar och drömmer om det då jag sover. Renovering har tagit upp all tid. Men nu är det fixat, så nu ska jag fixa det jag försummat.
Vecka 41 känns länge sedan, men när jag tänker tillbaka är det de digitala rummen som jag märker att jag funderat mest över.
Jag ringde min trettonåriga lillebror för att ta reda på vad han och hans kompisar gör på nätet, och det handlar absolut mest om spel. Jag har själv ägnat många timmar av mitt liv åt dungeons and dragons inspirerade dataspelsvärldar, så jag hade inga problem med att sätta mig in i onlinespelen som jag testade på. Jag har heller inga svårigheter att tänka mej att ungdomarna umgås på detta sätt, då spelen lätt skapar ett stort intresse och att dela det med andra gör det ännu roligare. Jag tror att det medför både för och nackdelar att kommunikationen över nätet har ökat så mycket bland unga. En bra sak kan vara att man lätt kan komma i kontakt med människor från andra kulturer och delar av världen genom sina intressen, och att komma utanför det egna kompisgänget och vidga sina vyer på detta sätt kan vara mycket lärorikt. Dåliga sidor finns det förstås också många av, det så kallade näthatet och nätmobbningen växer varje dag, och just den aspekten är nog en av de viktigaste orsakerna till att lärare bör ha mycket koll på vad eleverna har för sig på internet.
Redovisningen av klassens interagerande i den digitala världen gav ju en inblick i många fler onlineupplevelser än de man själv hann med, så det var mycket välkommet med tanke på att de yngre ungdomarna alltid är ett steg före mej på internet, även om jag inte alls är särskilt gammal själv.
Så, vecka 42 började med filmen "De ofrivilliga" som fick både mej och många andra att vrida sig i stolarna. Jäkligt kul att få bli så obekväm över en film måste jag få tycka. Klippen om den unga läraren som fick hela lärarlaget mot sig när hon reagerade mot en kollega som gjort fel var förstås det ur filmen som lämnade mest avtryck. Det påminner en häftigt om vilka situationer man plötsligt kan finna sig i ute i skolorna.
På tisdagen hade vi vad man kunde kalla ett ritmaraton med Mattias som hela tiden hejade på oss. Det känns mycket intressant att få släppa loss och rita som man absolut inte brukar rita, även om jag hela tiden får motsäga mej själv eftersom mitt jobb kräver, och jag faktiskt trivs med att "rita fint". Jag har märkt att jag efteråt har tänkt för mej själv att jag ska "ha kontroll över linjen" när jag ritar, så det verkar ja vart lärorikt.

Min samling av.. alla fina saker.

Så, vi fick onsdagen och torsdagen på oss att jobba med en pecha kucha presentation av "Min samling", vilket förstås bara var vad för slags crap som helst. Men att öva presentation är absolut inte slöseri för mej, då jag märker att jag bara kommer ihåg hälften av vad jag sagt när jag kommer ner från scenen. Så, gärna fler enkla och praktiska presentationstekniker vi kan utforska. Här hittade jag en del intressanta tips som kan komma väl till nytta i framtiden.