Reflektion v. 39

oh fuck. att sammanfatta och reflektera över vecka 39 är inget lätt åtagande, kanske därför jag gör det fyra dagar för sent. Det var en minst sagt fullmatad vecka; men på vissa sätt tycks man ändå kunna binda ihop de olika momenten och föreläsningarna.
Konstbiennalen bjöd ju på en hel del, men den utställning som jag fastnade för var var Soft City av Pushwagner, som visades på Stadsmuseet. Efter föregående veckas funderingar kring identitet väckte det serieinspirerade konstverket om en vardag i Soft City många tankar. Hur mycket identitet har vi egentligen? Vad formar oss? Är allt det speciella vi känner egentligen så alldagligt som det kan vara? "Människor är i slutändan ändå bara människor, var vi än befinner oss eller vad vi än har för oss" sade en bekant till mig i veckan. Den tanken formulerade något jag har funderat på, men jag är ännu inte säker på om det stämmer.

Same same but different

De sokratiska samtalen som vi påbörjade veckan med är fortfarande det som lämnat klarast avtryck hos mig, kanske helt enkelt för att det är en praktisk metod som jag vet hur jag kan använda och vad jag kan utveckla med hjälp av den. Också den behandlar på vissa sätt identitet och en roll man tar på sig genom att sätta upp mål och följa regler genom samtalet. Jag tycker det är fantastiskt att denna roll, jämfört med ens vanliga jag, kan göra både att man själv lär sig mer samtidigt som samtalet utvecklas på ett helt annat sätt.
Mina spontana reaktioner på sokratiska samtal kan ni läsa om i föregående inlägg, och en intervju med vår fantastiska föreläsare hittar ni här

I slutet av veckan fick vi lyssna på en föreläsning av Fredrik Gunve, och han ställde en frågan: "Vad har jag egentligen för rätt att undervisa?" Även om jag personligen fann hans föreläsning överdrivet flummig, med en ljusglimt här o var, så är det en fråga som känns mycket relevant.

De funderingar jag har lämnat med efter den gångna veckan rör sig om tryggheten i lärarrollen, tryggheten som individ och tryggheten som eleverna måste känna som individer i skolan. En återkommande fråga är hur man skall kunna vara tillräckligt personlig utan att vara kompis. Jag ser framemot nästa VFU period, då jag tror att jag kan komma närmare svaret på den frågan bäst genom att fundera över den i en verklig situation.

Tänk att det kan vara tillfredsställande

att gå med fler frågor än man hade när man kom. Just därför stör inte huvudvärken jag känner mej just idag; misstänker att den kommer från att alla sokratiska tankar jag har tänkt under dagen. Mycket givande måste jag faktiskt säga om dagens övningar. Det var både roligt och utmanande att fundera över hur man egentligen samtalar, och hur man betraktar det man samtalar om, och det känns mycket tillfredsställande att man kan kombinera sådana övningar med våra konststudier. Denna metod är utan tvekan något jag kommer att fortsätta utforska och kanske använda själv i framtida undervisning. Dom kunde tydligen en del, de gamla grekerna. Keep it old school helt enkelt.

Dagen har lyckats göra mej intresserad av mer än Sokrates; ska kolla in vad Göteborgs Operan har att erbjuda nu, sedan ska det bli en guldfisk till min systers handled. Fet tror jag den blir.

Reflektion v. 38

Denna vecka påbörjades med en föreläsning om skapande av identitet, och fortsatte i tre dagar med en workshop med temat ”Jag du vi”.
Jag började min vecka med feber och ordentlig förkylning. När jag väl kom tillbaka till skolan på torsdag var workshopen precis klar och endast redovisningen återstod. Att komma in så i slutet av tre dagars intensivt arbete var minst sagt intressant. Jag hade inte hört instruktionerna inför workshopen, men fick förklarat att man utav skräp, några valda föremål samt ledord skulle bygga ett ”självporträtt”. Min första reaktion var nog förvåning över vilken mångfald bland skräpkonstverken mina klasskamrater hade åstadkommit.
Under redovisningen skulle varje porträtt först få några beskrivande ord av utomstående, sedan skulle skaparen av porträttet välja ett ord och berätta om sitt projekt utifrån det.
Vissa fann att de hade många ord som passade dem perfekt att välja på, medan andra inte alls kunde identifiera sig med de utomståendes beskrivningar av konstverken. Jag tror att det kan vara mycket givande och inspirerande att få en klar och beskrivande åsikt om sitt verk av en helt utomstående person. Förstås kan det också vara nervöst och svårt att ta till sig, men under denna redovisning var det mest positiva reaktioner och intressanta diskussioner.
Jag är besviken över att jag missade detta projekt då det, utöver en bra chans att lära känna sina klasskamrater, säkerligen var en mycket bra chans att lära känna och utveckla sig själv och sina förmågor.

Identitet..

Veckans sista dag fortsatte vi att jobba med identitet. Vi samlades med pennor och block och fick varsin sten att måla av. Detta blev något av en snabbskiss för att ”lära känna” vår sten. Sedan gick vi vidare med att utifrån stenens utseende rita en tonåring med den personlighet vi tyckte att stenen utstrålade. Då min sten hade en mycket vacker och mjuk färg men var spetsig, kantig och stod osäkert, blev det en tonårsflicka som kunde upplevas som säker, snygg och mogen även om detta kanske inte stämde i alla lägen.
Övningen fortsatte med att vi skulle bilda grupper av våra sten-personer som sannolikt hade umgåtts om de varit verkliga. Det var mycket roligt att diskutera personligheterna, de växte verkligen fram när de kom samman i grupp, precis som det kan ske i verkligheten när liknande personer stöttar varandra. Min osäkra men kaxiga sten-flicka hittade en tjejkompis som var mycket lik henne, och tillsammans med ett par liknande killar blev de lite av en högstatus-grupp, även om de i själva verket varken var de lyckligaste tonåringarna eller fick den bästa framtiden (enligt våra helt egna påhittade historier).
Med tanke på hur lätt det var att identifiera de olika personerna som växte fram ur klassens teckningar kan jag dra slutsatsen att vi alla mött dessa olika personligheter, eller till och med kanske kan identifiera oss med ”tönten”, ”sportfånen”, ”boknörden” eller ”cheerleadern”. Att diskutera erfarenheter och åsikter med de andra i klassen gav nya insikter och tankar om olika gruppbildningar och personligheter, och hur man kan hantera dessa bland elever.
Under och efter övningen tänkte jag en hel del på boken Gruppsykologi av Lars Svedberg som vi läst tidigare, och som kunde vara till stor hjälp om man har funderingar kring detta ämne. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9144041543

Bilder kommer senare.

Reflektion v.37

Den gångna veckan har jag jobbat med en individuell workshop som kallades "Förändring i det offentliga rummet". Vad vill du förändra? var nyckelfrågan bakom projektet.
Jag hade ett antal olika idéer, men en grundtanke var att samtidigt som jag skulle åstadkomma en materiell förändring i det offentliga rummet ville jag också förändra människors tankar och handlingar. Ämnet jag valde är ett som vi alla har blivit berörda av och informerade om på många olika sätt de senaste åren; vår påverkan på miljön.
Jag vet att både jag själv och många andra tröttnar och inte bryr sig om varningarna och kris-rapporteringarna när man väl har hört dem ett antal gånger, så därför ville jag inte komma med ännu en tung information eller tvingande uppmaning. Jag valde att göra informationen i en enklare skala, med en installation som inte heller var för invecklad, utan med en enkel koppling till ämnet.
Ett enkelt sätt att bidra till en bättre miljö är att inte äta kött, men det finns många människor som absolut inte kan tänka sig att bara äta vegetariskt. Då är ett bra alternativ att välja bort kött en eller ett par dagar i veckan. Jag valde att uppmärksamma detta genom att helt enkelt plantera sallad och placera ut små skyltar i de olika parker som finns i det område av stan jag blivit tilldelad att jobba i.

Jag hade också en tanke om att man kanske kunde ha som förslag att staden skulle plantera sallad och andra ätliga växter jämte prydnadsväxterna i sina allmänna parker, men har inte utvecklat denna idé eller tagit reda på om det är praktiskt möjligt. Ett mycket bra alternativ är att bostadsföreningarna tillhandahåller en liten odlingsträdgård för sina medlemmar.

Om man hade för avsikt att använda detta ämne, "Förändring i det offentliga rummet", i grundskolan eller gymnasiet, tror jag att det viktigaste är att uppmärksamma eleverna på att de faktiskt får och kan förändra det offentliga rummet. Att göra dem medvetna om att de kan påverka sin egen tillvaro och omgivning.

Då jag skulle göra detta projekt inspirerades jag av sidan www.365saker.se, där finns många bra tips om förändringar man kan göra både personligen och bland andra människor.

once upon a time;

höstvind, sömnig hund och kallt te. så börjar det. hursomhelst finns bloggen uppe, det gör den huvudsakligen för att här skall delas med sig av eventuella framgångar eller tillbakafall i bildlärarstudierna. att räkna med kan också vara skriverier om eventuellt annat intressant..shit. kom precis på den brillianta idéen att göra "skolinläggen" röda, för att underlätta för mina underbara lärare. funderar på någon slags presentation, och redan imorgon skall det författas om vår första workshop som pågått i det offentliga rummet denna vecka.