Reflektion v. 39

oh fuck. att sammanfatta och reflektera över vecka 39 är inget lätt åtagande, kanske därför jag gör det fyra dagar för sent. Det var en minst sagt fullmatad vecka; men på vissa sätt tycks man ändå kunna binda ihop de olika momenten och föreläsningarna.
Konstbiennalen bjöd ju på en hel del, men den utställning som jag fastnade för var var Soft City av Pushwagner, som visades på Stadsmuseet. Efter föregående veckas funderingar kring identitet väckte det serieinspirerade konstverket om en vardag i Soft City många tankar. Hur mycket identitet har vi egentligen? Vad formar oss? Är allt det speciella vi känner egentligen så alldagligt som det kan vara? "Människor är i slutändan ändå bara människor, var vi än befinner oss eller vad vi än har för oss" sade en bekant till mig i veckan. Den tanken formulerade något jag har funderat på, men jag är ännu inte säker på om det stämmer.

Same same but different

De sokratiska samtalen som vi påbörjade veckan med är fortfarande det som lämnat klarast avtryck hos mig, kanske helt enkelt för att det är en praktisk metod som jag vet hur jag kan använda och vad jag kan utveckla med hjälp av den. Också den behandlar på vissa sätt identitet och en roll man tar på sig genom att sätta upp mål och följa regler genom samtalet. Jag tycker det är fantastiskt att denna roll, jämfört med ens vanliga jag, kan göra både att man själv lär sig mer samtidigt som samtalet utvecklas på ett helt annat sätt.
Mina spontana reaktioner på sokratiska samtal kan ni läsa om i föregående inlägg, och en intervju med vår fantastiska föreläsare hittar ni här

I slutet av veckan fick vi lyssna på en föreläsning av Fredrik Gunve, och han ställde en frågan: "Vad har jag egentligen för rätt att undervisa?" Även om jag personligen fann hans föreläsning överdrivet flummig, med en ljusglimt här o var, så är det en fråga som känns mycket relevant.

De funderingar jag har lämnat med efter den gångna veckan rör sig om tryggheten i lärarrollen, tryggheten som individ och tryggheten som eleverna måste känna som individer i skolan. En återkommande fråga är hur man skall kunna vara tillräckligt personlig utan att vara kompis. Jag ser framemot nästa VFU period, då jag tror att jag kan komma närmare svaret på den frågan bäst genom att fundera över den i en verklig situation.